Historia – från von Fersen till finkeram...

Steninges historia från von Fersen till finkeramik

Steninge är kanske mest känt för sitt vackra Steninge slott. Ett slott ritat av Tessin d.y på 1600-talet och betraktat som den karolinska barockens mest fulländade herrgårdsanläggningar och ett av Nicodemus Tessin d y:s absoluta mästerverk. Slottet och de två närmast intill liggande flyglarna är såväl exteriört som interiört välbevarade från 1600-talets slut.

Vid 1700-talets mitt gjordes Steninge till fideikommiss för Carl von Fersen. Troligen var det under Axel von Fersen den yngres tid som fideikommissarie (1794-1810) som den engelska parken anlades väster om slottet. Den vackra barockparken är bevarad och har många besökare.

Von Fersen d y mördades av en uppretad folkmassa i Stockholm 1810 i samband med tronföljaren Karl Augusts begravning. Till minne av sin äldre bror lät Fabian von Fersen 1813 uppföra ett monument i den engelska parken. Arkitekt var Olof Tempelman. Även den finns kvar idag.

Bild: Steninge Slott från sent 1800-tal

Jordbruket och trädgårdsodlingarna

Det kanske mest intressanta med Steninge är kanske ändå inte slottet eller slottsherrarna, utan jordbruket och trädgårdsodlingarna på Steninge. Paret Gunilla och Giselher Naglitsch har skrivit en fantastisk bok, Steninge folk och miljöer, just på det här ämnet från vilken vi har hämtat nedanstående historiska berättelse från.

Raden av kreativa idéer som har fört bruket på Steninge vidare är lång och imponerande.  Här har bedrivits allt från lantbruk och storskalig champinjon- och trädgårdsodling till finkeramik. Fram till slutet av 1800-talet var Steninges produktion främst inriktad på traditionella jordbruksprodukter och skogsbruk. Från 1873 får trädgårdsodlingarna på godset en allt större betydelse och utvecklas till en näringsgren.  Det är emellertid först i början av 1900-talet som Steninge utvecklades till en större trädgårdsanläggning.

Bild: Stenladugården, foto: Samuel Lindskog 1911.

Nordens största handelsträdgård

År 1915 blev också startskottet för ett jätteprojekt, att etablera Nordens största handelsträdgård på Steninge. Den sedan tidigare etablerade trädgården bestående av bland annat 12 äldre växthus kompletterades med ytterligare 17 nya och mycket större växthus. Inte långt senare etablerades en egen butik på Strandvägen där de exklusiva Steningeblommorna såldes.  I växthusen odlades både blommor, främst rosor, krysantemum, dahlior och azaleor, och grönsaker. De senare bestod av gurkor, tomater, sallat, blomkål mm.

Steninge drabbades så småningom av stora förluster och såldes på exekutiv auktion 1920. Först 1922 tog nya ägare över godset och bruket, Hanna och Axel Lindmark som ägde de framgångsrika hushållsskolorna Margareta. Inom ramen för dessa drev de även restauranger, festvåningar och butiker. Hanna betraktas idag som en av Sveriges första framgångsrika kvinnliga entreprenörer.

Bild: Växthus anlagt någon gång mellan 1873-88 av Oscar von Otter

Steninge och Margaretaskolorna

Hanna såg stora möjligheter att göra Steninge, med sin djuruppfödning och handelsträdgård, till leverantör åt hennes Margaretaskolor. Vid den här tidpunkten fanns Margaretaskolor över hela landet och omsatte stor summor. Hanna ledde det ännu förlusttyngda bruket och trädgårdarna på Steninge med fast hand samtidigt som hon tillsammans med sin man drev Margaretaskolorna. Bland annat inrättas charkuteritillverkning och produkterna börjar säljas på Steninge och trädgårdsverksamheten tar ny fart.

Bild: Hanna och Axel Lindmark omgivna av barnbarn.

I växthusen testas nya frukter och grönsaker, bland annat meloner, och under högsäsong kom nästan tvåhundra kilo jordgubbar att skördas varje morgon för att sen skickas till Stockholm.

Allt som inte behövdes till Margaretaskolorna var emellertid inte lika intressant för Hanna. Till detta hörde krukmakeriet och dess tiotal anställda. Hon lät sig dock övertygas att driva verksamheten under några år fram till att hennes förvaltare tar över verksamheten fyra år senare. I slutet av 20-talet tillverkades över en miljon krukor i Steninge.

Bild: Melonhuset 1930.

På 1930-talet blomstrar Steninge igen

1920-talet följdes av allt sämre år på Steninge och successivt förfall av trädgårdarna. När Steninge fick nya ägare i början 1930-talet påbörjades ännu en stor satsning på trädgårdarna och hela anläggningen på Steninge nybyggdes. Mellan 1933-38 byggdes 6 000 kvm överbyggd växthusyta och nya växtsorter började odlas: orkidéer, amaryllis, rabarber och en rad bärbuskar. Steninge blev också en storproducent av gurkor. När trädgården var som störst hade den 8 000 kvm växthus och ca 8 hektar köksträdgård!

Vid denna tid inleddes också cidertillverkning på Steninge, i det gamla lotsstallet, som också döptes om till Ciderfabriken. Verksamheten blev emellertid inte långlivad. Enligt källor berodde detta på att cidern blev för stark för svensk alkohollagstiftning, men ingen vet säkert.

Från en Mälardalens största handelsträdgårdar till champinjonodling

På 1940-talet var Steninge en av Mälardalens största handelsträdgårdar som bedrev blom- och grönsaksodling. Produkterna såldes över hela Sverige och under årets alla månader. Bland kunderna fanns blomsteraffärer, handelsträdgårdar, fruktaffärer och fröhandlare.

Från 1950-talet gjordes många av Steninges växthus om till champinjonhus och Steninge förvandlas på några år till en av Sveriges största champinjonodlingar. Fram till i början av 1960-talet, då Steninges odlingar drabbades av parasitsvamps som fick förödande effekter, var verksamheten lyckosam. Verksamheten upphörde 1964 och sedan dess har ingen handelsträdgårdsverksamhet bedrivits på Steninge.

Keramiken på Steninge

Steninge har en flera hundra år gammal tradition av keramiktillverkning. Redan inför slottsbygget i slutet 1600-talet brändes stora mängder tegel på Steninge. Tegeltillverkningen har sen fortsatt ända in på tidigt 1900-tal.

Kruktillverkning i stor skala

Runt 1915 påbörjas tillverkningen av planeringskrukor till den snabbt växande trädgården och krukmakare anställs. Inom ett par år var en hel lervarufabrik i full sving på Steninge.

Planerna för keramiktillverkningen var storvulna. Krukorna skulle säljas över hela landet och detta lyckade man med under en tid. Dock drabbas krukmakeriet bland annat av bränder, vilket får stora konsekvenser för verksamheten vars produktion snart börjar gå på sparlåga.

Finkeramik på Steninge

Det dröjer ända till 1930-talet innan verksamheten på nytt blomstrar. Dåvarande ägare av Steninge, Wolfgang Thomas, såg en affärsmöjlighet i keramiken och anläggningen renoverades. Denna gång blev det inte enbart krukor utan siktet var inställt på finkeramik. Erkända formgivare, keramiker och konstnärer anlitades och inom några år hade över 100 produkter formgivits och producerats under namnet Steninge Keramik Märsta.

Redan 1933 presenterades Steningekeramiken i både PUB:s skyltfönster och i Vackrare Vardag och pressen visade stort intresse. Sommaren 1935 visades Steningekeramiken på Hantverks- och industriutställningen i Gränna och på hösten samma år anordnade NK en specialutställning i varuhuset.

Parallellt med finkeramiken fortsatte produktionen av krukor, vilken var betydligt mer lönsam än den konstnärliga verksamheten. Från 1937 drev drejarna och försäljningschefen finkeramiken vidare i egen regi under namnet Sigtuna Keramik och lades så småningom ned 1940.

Nordens största tillverkare av planteringskrukor

Lervarutillverkningen fortsatte under denna tid med oförminskad kraft på Steninge och fick allt större ekonomisk betydelse. Under 1940-talet utvecklades Steninge till Nordens största tillverkare av planeringskrukor. I början av 1950-talet tillverkades upp till fem miljoner krukor per år på Steninge!

Efter Wolfgang Thomas död 1974 såldes Steninge lervarufabrik till UpsalaEkeby och fem år sidare, 1979 stängdes fabriken på Steninge.